"GNÄLL INTE SÅ FÖRBANNAT

när du talar”, fräste Laura till en ny tjej som var här i dag. Likt många andra dialekter, talas vår dialekt ofta med pressade röster i ett högt röstläge. Även unga tjejer låter ofta som mycket gamla kvinnor.
Även om Laura alltid har varit frispråkig, har hon ju alltid varit ytterst mån om att aldrig såra någon, hennes sätt att uttrycka sig har i många avseenden förändras — men inte i alla. Artighetsfraserna tycks vara djupt rotade, välkommen, roligt att ses, tack och varsågod, bland många andra, sitter i ryggraden. Kanske ska jag börja nöta in vänliga uttryck nu, i hopp om att jag kommer att bli en rar liten tant, när jag sitter på hemmet. (Vilken metamorfos!)