DON’T ARGUE!

Ett uttryck som Laura växt upp med. Så snart hon ville diskutera något, om än aldrig så hovsamt, var det vad hon fick höra.
Rätt ofta är det vad jag vill ryta till när hemtjänstare försöker att rättfärdiga sig inför mor. 
”Jag är ingen träbit”, röt hon till i dag när en av tjejerna inte alltför milt högg tag i hennes ben.
”Vi är så försiktiga vi kan”, svarade den förfördelade tjejen - vilket i dag, var en lögn.
Och så detta förfärliga barnspråk, ”nu ska vi torka fossingarna”, säger en tjej. Samma tjej, som aldrig svarar när mor tilltalar henne. I går blev jag så in i norden arg, när just den tjejen tog av Laura hennes glasögon, och trots att hon bad att få dem tillbaka, lät tjejen bli att göra det, hon låtsades bara inte höra. Jag reste mig och gav mor glasögonen. Blickarna från hemtjänaren var inte vänliga.