UPPSKJUTARDJÄVULEN

har mig helt i sitt våld. Jag vet att jag i morgon bittert kommer att ångra att jag inte stökat undan sådant som jag bara måste göra — ändå gör jag det inte. Mor ville lägga sig redan halv sex, så en timme senare landade jag i den tiogradiga kvällen. Så sällan som jag kommer ut, kan jag bara inte avstå från att njuta av den vackra kvällen.

Jag har nog tyckt att man lagt om Lauras trycksår sällan, med tanke på hur illa de luktar. Det känns som de tycker att det är mitt fel som ser till att Laura kommer iväg på läkarbesök och behandlingar, på de dagar som omläggningarna normalt sker. Men så gick det inte längre, vi blev tvungna att få såren rensade på sjukhuset. Har sköterskorna lagt om såren varje dag, frågar läkaren. Nja, en gång i veckan, ligger nog närmare sanningen, sa’ jag. Läkaren och sköterskan utbytte mycket talande blickar.
Så händer det igen, att ett par hemtjänstare står utanför dörren, fast jag ringt på morgonen och lämnat ett meddelande på telefonsvararen. Vi hade just kommit hem från sjukhuset och satt oss att äta. När jag sa’ att jag lämnat ett meddelande, säger killen glatt, att telefonsvararen brukar de inte kolla!
Och i dag när mor blivit lagd och tjejerna gått, upptäcker jag att Laura ligger på rygg. Det är ju för att hon måste ligga på sidan som jag inte klarar det själv. Får de inga instruktioner?