DAGARNA RINNER UNDAN,

vardagen innehåller den vanliga vänliga blandningen av samvaron med mor, hushållssysslor med det evigt dåliga samvetet för allt jag inte gör, och den så gott som dagliga irritationen över tanklös, slarvig, och ibland, okunnig hemtjänstpersonal (och naturligtvis dåligt samvete för att jag är så småsint och retar mig på dem).

I morse var jag på vippen att ge Liam ett ord på vägen, innan han gick — men vetskapen om att inget biter på honom och att det bara skulle öka spänningen oss emellan, fick mig att avstå.

 

Tack för de mejl, några av er skickat — jag kan inte lova att svara på dem, men de värmer mitt hjärta.

MIN UNDERBARING

sa mor när jag kom in för att natta henne. Ibland får hon söka efter ord, och inte alltid finner hon de rätta — men hon finner fortfarande ett stort nöje i att leka med språket. 

Hon var trött, men på ett gott humör, och det var då för väl eftersom jag blev tvungen att byta tröja på henne. I morse vägrade Laura att ta av sig nattskjortan, så tjejerna lät henne behålla den, satte bara en tröja över. Hade de varit smarta hade de väntat en stund och sedan föreslagit henne att byta tröja — det hade förmodligen gått bra.

Så tjejerna som nattade mor, bytte nattröjan mot en snygg jumper. Då har de ändå både nattat mor och klätt henne på morgonen många gånger, och sett hur både natt och dagkläder ser ut.

Laura gjorde sitt bästa för att hjälpa till, och knystade inte när det gjorde ont. Hon är en underbaring!

MOR ÄR VAKEN

när jag kommer hem från affären. Inte alltför upprörd, tack och lov, även om hon vill upp omgående.

Det blev en helt onödig tur till byn eftersom receptet inte kommit apoteket tillhanda. Märkligt hur sjukhuset ofta bara expedierar delar av de förskrivningar jag ber om — och naturligtvis utelämnar det som är nästan slut.

Micke och Liam kommer för att hjälpa mor upp, så jag får träna mig i självbehärskningens svåra konst. Med honungslen stämma förklarade jag varför stickade plagg inte mår bra av att hängas så att vassa saker sticker igenom plagget. Och visade på var det vär lämpligt att hänga en kofta.

Tjejerna som hjälper Laura i säng för middagsvilan, verkar lika förvånade i dag, som alla andra dagar, över att mor har ont i kroppen. Jag är medveten om att det är svårt, mycket svårt, att sköta en person som har ont, och det är deras attityd som upprör mig. När de gick, och sa hej då, svarade Laura med "och kom inte tillbaka!" Hon grät när jag kom in till henne, förmodligen mer över den förnedrande behandlingen än av smärta.

I NÄSTAN EN TIMME TALADE LAURA

med sina osynliga vänner, innan hon kom till ro. 

Hon hade somnar i sin stol innan tjänstarna kom — en halvtimme för sent — och det är naturligtvis inte roligt att bli väckt, för att kunna lägga sig. Så inte var hon särskilt medgörlig vid nattningen.

Hon var fortfarande upprörd när jag kom för att säga godnatt, hon ville inte ha täcket på sig, utan skulle upp ur sängen och vad jag än sa, så skulle jag ha talat om det för länge sedan. 

När jag tittade in till henne alldeles nyss, hade hon lugnat ned sig och ville gärna ha täcket över sig.

Annars har det varit en bra dag, jag tycker att Laura har varit ovanligt pigg de senaste dagarna, och i dag åt hon med god aptit. Hon har talat mycket — men det är inte alltid lätt att följa med i hennes tankegång. För jag tror faktiskt att det finns en tankegång i hennes ordlabyrinter, även om jag inte kan följa med i den.

SÅ VI LETAR

efter Lauras nattkläder, kvällens tjejer och jag. Till slut böjer sig en av tjejerna ned — och si, där under sängen ligger de.

Karin, favorittjänstaren, arbetar som vikarie under sommaren — jag hoppas vi får se mycket av henne.

"I DAG SKA MAN ÄTA SILL",

fick Laura veta av Liam. "Det är väl gott?" fortsatte han. Mor hade den goda smaken att inte svara, och jag insåg att Liam inte fattat ett smack av det jag sa om att inte behandla Laura som ett småbarn.

Stundtals för mor obegripliga samtal, att mina svar är lika obegripliga som hennes tal, stör henne inte det minsta. Lyckas jag komma på något intressant att tala om kan hon plötsligt återvända till nuet — för en stund.

på-luffen-knyten, 

av nattens lakan är tydligen

 det senaste på 

heminredningsfronten

ALLT HÄNDE SAMTIDIGT

 i morse. Jag hade inte mer än larmat, för att Laura skulle få hjälp att komma upp, så ringde telefonen och kylskåpslevarnatören frågar om han kan komma med vårt nya kylskåp om en kvart. Det blev en snabbtömning av den gamla kylen, och så gällde det att flytta blomkrukor från trappen, så att killarna skulle kunna komma in. Flyttar sista pelargonen samtidigt som både hemtjänst och kylskåp anländer. Kylskåpet är på plats samtidigt som ena tjänstaren kommer och talar om att Laura är uppe, men väldigt frånvarande. Jag viftar iväg allt folk, och kör ut mor i köket — för hon var inte mer frånvarande än att hon kunde mumla att hon ville dit. Även om hon inte inte svarar på tilltal, suger hon kaffe, när jag sticker ett sugrör i munnen på henne — och efter en stund öppnar hon munnen för en smörgåsbit. Laura tuggar och sväljer, nästan utan att jag behöver påminna henne, och efter ytterligare en halvtimme är hon pigg och glad och redo att beundra vårt nya kylskåp.

Mor var fortfarande glad och relativt pigg när det var dags för middag — trots det, krävdes mycket övertalning för att hon skulle svälja maten. 

 

Nu ska jag leta efter två bortsprungna morötter — jag vet att jag tog ut dem ur den gamla kylen, men nu tycks de ha gått upp i rök. Och inte kan jag skylla på tjänstarna.