med sina osynliga vänner, innan hon kom till ro.
Hon hade somnar i sin stol innan tjänstarna kom — en halvtimme för sent — och det är naturligtvis inte roligt att bli väckt, för att kunna lägga sig. Så inte var hon särskilt medgörlig vid nattningen.
Hon var fortfarande upprörd när jag kom för att säga godnatt, hon ville inte ha täcket på sig, utan skulle upp ur sängen och vad jag än sa, så skulle jag ha talat om det för länge sedan.
När jag tittade in till henne alldeles nyss, hade hon lugnat ned sig och ville gärna ha täcket över sig.
Annars har det varit en bra dag, jag tycker att Laura har varit ovanligt pigg de senaste dagarna, och i dag åt hon med god aptit. Hon har talat mycket — men det är inte alltid lätt att följa med i hennes tankegång. För jag tror faktiskt att det finns en tankegång i hennes ordlabyrinter, även om jag inte kan följa med i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar