torsdag 26 juni 2014

MOR ÄR VAKEN


när jag kommer hem från affären. Inte alltför upprörd, tack och lov, även om hon vill upp omgående.
Det blev en helt onödig tur till byn eftersom receptet inte kommit apoteket tillhanda. Märkligt hur sjukhuset ofta bara expedierar delar av de förskrivningar jag ber om — och naturligtvis utelämnar det som är nästan slut.

Micke och Liam kommer för att hjälpa mor upp, så jag får träna mig i självbehärskningens svåra konst. Med honungslen stämma förklarade jag varför stickade plagg inte mår bra av att hängas så att vassa saker sticker igenom plagget. Och visade på var det vär lämpligt att hänga en kofta.

Tjejerna som hjälper Laura i säng för middagsvilan, verkar lika förvånade i dag, som alla andra dagar, över att mor har ont i kroppen. Jag är medveten om att det är svårt, mycket svårt, att sköta en person som har ont, och det är deras attityd som upprör mig. När de gick, och sa hej då, svarade Laura med "och kom inte tillbaka!" Hon grät när jag kom in till henne, förmodligen mer över den förnedrande behandlingen än av smärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar