HARMONI, SYMPATI OCH GLÄDJE

Så dyrbara dessa glada trevliga stunder är, då Laura är glad och harmonisk. Nyss sa' hon: "det finns så många vackra och harmoniska ord, harmoni, sympati, glädje". En stund tidigare sa' hon att hon fått stopp på tankarna, och det var så skönt. 
Det verkar som hon är jagad av otäcka tankar — ofta.
Men det är förbryllande att det ta'r så lång tid på dagen innan hon blir av med demoner och dessa tankar.

 Efter en bitvis seg och jobbig dag, blev kvällen riktigt bra. Ända upp i sängen, för ofta är det så att under "resan" upp, brukar mor bli osäker och så är det kört, även om det var bra när vi började uppfärden.

Birgitta M. knackade på här, mitt på da'n. Hon hade inte hittat mitt telefonnummer. Vi behövde båda lätta på trycket. Hon kanske ännu mer än jag, hon har ju en bror och svägerska, som bor granne med sin mor, men som inte lägger två strån i kors för att hjälpa till.
Nu måste jag sova, jag som tänkt duscha i kväll.. det blir en annan gång.

VÄNTAN

Det är en förfärlig känsla att bara vänta på att dagen ska ta slut, och att hoppas på en lång natt. 
De bra stunderna blir nog allt kortare varje dag. Och jag har svårt att orka med alla märkliga påståenden. Jag borde ju inte ge mig in i diskussioner, men när Laura talar om att det är svårt att bli besviken, undrar jag naturligtvis om hon är det, och på vem. Jo, hon är besviken, men väldigt vag om på vem, och varför. 
Och när hon påstår att folk inte läser tidningarna ordentligt (som om hon gjorde det!) kan jag inte låta bli att fråga hur hon vet det. Jo, det vet hon!

Ögon ringde för att ändra tiden, vi får komma nu på torsdag morgon. Det betyder att bussen kommer strax före sju. Förhoppningsvis betyder det också att vi kommer hem rätt tidigt.

Måste nog handla i morgon, eller i övermorgon, jag skjuter nog på det. Fast att handla da'n före helg är kanske inte så smart. Måste dessutom ta' mor med. Har inte beställt vakt, därför att jag tänkte att hon kanske behöver komma ut, men jag ångrar det nästan nu.

MED EN KLUMP I MAGEN

och tårarna brännande, framlever jag mina dagar.

Det är så patetiskt att se hur vilsen min handlingskraftiga mamma blivit. Frågar om hon får flytta händerna, säger "I don't know what to do", när hon sitter med tidningen framför sig. I snart en timme har hon suttit med tidningen utan att börja läsa i den. Kanske är det dags att säga upp DN, jag hinner inte läsa den. Eller orkar, är kanske mer korrekt.

Ringde äldreomsorgen för att höra om dagverksamheten. Den jag skulle tala med är på semester och kommer tillbaka den trettonde.
Men jag är mycket tveksam till om hon skulle uppskatta promenader och att baka med andra tanter och gubbar.
Ändå har hon så långtråkigt som det är nu.

ATT BLI MAMMA TILL SIN MAMMA

Tror att det var Maj Fant, som myntade begreppet "att bli mamma till sin mamma", när hennes mamma blev dement. Fast så enkelt är det ju inte. Ett barn fostrar man, lär det nya begrepp och hur man för sig, och framför allt, man resonerar, och man kan bli arg på sitt barn. Inget av alla dessa saker kan man göra med en dement person. Sakskäl och logik är helt bortkastat.

Dagen är nog normalbra, även om jag har en känsla av att det är ett föränderligt begrepp. Vad som är bra i dag, var dåligt i går.
Det är svårt att visa tålamod och vara vänlig när man är trött.

Har frågat mor om hon är intresserad av dagverksamhet, hon lät inte så pigg på det, men jag lovade att ta' reda på vad det innebär. Hon behöver mer stimulans än vad jag kan ge.

EN KALL, BLÅSIG OCH RÄTT TUFF DAG

Det har varit mer elände oh rädslor än vanligt, "någon" har talat om för Laura att inbrottstjuvar härjar. Och hon oroar sig för att inte ha bostad och sovrum. När jag matade tvättmaskinen och gjorde fikat (min fantastiska simultankapacitet) blev hon ifrån sig för det tog så lång tid. Jag kan fortsätta i det oändliga.
Dessutom har hon tråkigt, jag ska fråga vad kommunen har för dagverksamhet att erbjuda. För bådas vår skull.

REDAN JUNI

Kanske är det en välsignelse att tiden går så fort.

Ännu en alldeles vanlig dag, vilket betyder en normalblandning av olika sinnesstämningar. Förmiddagarna kan vara rätt påfrestande, då är mor mest tyst och oföretagsam, men kan också vara rastlös. En påfrestande tystnad. Och all musik som spelas på radion, säger hon upprepar sig, så ber hon mig kolla om det är rätt. Hon tror att jag kan kolla allt.
Klockan två i morse ropade hon på hjälp, hon halvsatt i sängen och höll sig krampaktigt i handtaget på väggen. Jag vet inte om hon drömt något, men hon sa' att hon inte kunde röra sig (vilket hon kunde). Efter lite resonemang och en extra kudde, lade hon sig ned. Till och med bad om ursäkt att hon väckt mig. Hörde se'n att hon somnade rätt snart — vilket inte jag gjorde.
Rolf var här med bilen på förmiddagen, så efter middagen tog vi en tur till byn, dels för att köpa bensin till gräsklipparna och dels för att bli av med en del tidningar och kartonger. Fortfarande mycket skräp kvar i garaget, men jag vill inte ta' för mycket på en gång eftersom jag är rädd att Laura inte kan tåla sig, varken medan jag plockar in i bilen, eller medan jag slänger.
Väl hemkomna satt vi på trappen en halvtimme. Men det var för kallt, så vi flyttade in till fikat, och här är vi nu.
Just nu är humöret bra — hos mor — själv är jag så innerligt trött på att hon är så negativ. 
Allt är bluff, elände eller missförstånd.
Blir också ledsen när  mor skriver i böcker, bara nonsens eller sitt namn.
I går upptäckte jag att "the dust cover" till Solskensmålaren var sönderrivet, den bakre fläbben avriven. Oh nej, det var inte hon som gjort det. Senare såg jag att hon satt och skrev sitt namn, födelsedag och födelsort, på den avrivna biten.