frågar jag mor.
"Jo tack", svarar hon, "det är sex centimeter, eller kanske sju". Eftersom hon ser nöjd ut, så nöjer jag mig med det föga upplysande svaret. Inte kommer jag på något lämpligt diskussionsämne heller, det känns som jag uttömt alla ämnen. Inte för att det skulle göra så mycket om jag toge upp ett gammalt ämne förstås. Det är i sanning inte lätt att komma på stimulerande samtalsämnen — men jag har ännu inte förfallit till att ställa fåniga frågor. En av de bättre tjejerna har för vana att fråga mor vad katten heter. Jag vet inte om hon tror att det stimulerar minnet — jag vet att Laura tycker det är genant att inte kunna svara på den sortens enkla frågor. Men svarslös blir hon aldrig — i dag svarade hon snabbt "Fudge", och varför inte — han är söt och go'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar