Mycket tölpigare kan det väl knappast sägas! Och så fortsätter det, mor härmar Sigrids tonfall, vilket inte hindrar henne att för en sekund bemöta Laura som en vuxen medmänniska.
Jag diskar och mor förmanar mig att smörja in händerna med handkräm efteråt. När jag sedan sätter mig ned, undrar hon hur jag mår. Jag talar om att jag är så trött att jag inte kan tänka en redig tanke, varpå Laura svarar: "mm, jag är också otänkbar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar