lördag 9 november 2013

DET ÄR INTE OFTA


jag lämnar salen, med ett leende på läpparna, efter morgontoaletten — men det gjorde jag i morse. Allt låg där det skulle, och till och med sängen var bäddad på det speciella vis, som jag bäddar den. Men så var Karin en av morgonens tjänstare, en av de få som gärna småpratar om allt och inget. 
Och det var samma bra tjejer som kom nästa gång vi behövde hjälp.
Men säg den glädje som varar, när mor skulle upp efter vilan, var det ett par trista typer — så jag har just återvänt till köket efter den sedvanliga vik- och plocksessionen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar