det betyder skynda, va", säger Liam som valt språk som tema denna eftermiddag, för sedan räknar han upp alla tyska ord han kan — vilket tycks uppgå till tre ord.
Det är ju inte bara tjänstarna som tror att det är farligt med några sekunders tystnad — det är nog en vanlig vanföreställning.
När Liam uttömt sitt tyska ordförråd frågar han Laura om hon talar latinska (sic), varpå han (nu igen) frågar om mor vet vad "veni, vidi, vici" betyder — vilket hon naturligtvis vet. Så fortsätter han "latiskan" med "carpe diem", och nu har han även uttömt sitt latinska ordförråd, och mor har kommit i säng.
!Trevlig helg" säger han och jag drar en suck av lättnad när jag förstår att han inte jobbar helg — men sedan säger han "vi ses på måndag". Säg mig den glädje som består.
Efter vilan kommer Karin och Sanna, så skönt det är med ett par lättsamma töser, som man kan småprata med. Det skänker ett välbefinnande som sitter kvar i kroppen även sedan de gått sin väg. Så här sitter jag och funderar över varför jag är så vrång mot Liam, som faktiskt försöker vara vänlig. Kanske är det hans besserwissermentalitet — i kombination med hans nyfikenhet som gör att jag undviker honom. Fast främst är det nog hans okänsliga beteende mot Laura som får mig att resa borst.
Mor ville inte stiga upp efter vilan, så här sitter jag bredvid sängen, efter en nyss avslutad måltid, och vi har det så gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar