måndag 11 november 2013

"DET GÖR DJÄVLIGT ONT",


fräser Laura. 
"Vi vill ju bara hjälpa dig" säger Liam med en sliskig stämma. 
"HA", svarar Laura, "ljuger gör du också".
Kombinationen Liam och Lone, är ingen höjdare. Lone är säkert en snäll tös — men det räcker inte i det här jobbet. Dessutom talar hon, som så många andra här i bygden, med en pressad röst, i ett högt tonläge. Så när Lone säger "nu lyfter vi på armen", piper mor "ja", högt i diskanten. Jag är inte ens säker på att Lone fattar galoppen, förmodligen tror hon att det är ett utslag av mors demens.
Lone är mycket lång, och jag tittar fascinerat på när hon bäddar sängen, som är nedsänkt så långt det bara går — så där travar hon runt dubbelvikt medan hon lägger överkastet på avigan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar