måndag 2 juni 2014

NU HAR JAG TRÖTTNAT PÅ


att vända kläderna rätt och vika ihop dem. I går kväll tog jag fram fars gamla herrbetjänt, och hängde prydligt Lauras kläder på den. I mitt stilla sinne undrade jag om, budskapet skulle gå fram. Det återstår att se, men morgonens tjejer hängde i alla fall mors nattkläder på den — visserligen ut och in, och inte prydligt, men det vore väl att begära för mycket.
Jag försöker att anlägga en pollyannaattityd, på de återkommande städpassen — för min egen skull — att bli sur fyra gånger om dagen är inte nyttigt. Medan jag går där och viker i hop och plockar upp, styr jag in tankarna på trevligheter, det innebär att riktigt stökiga dagar får jag gott om tid att koncentrera mig på livets glädjeämnen.
Nu, när det är så vackert, önskar jag verkligen att Laura kunde komma ut i trädgården, och se allt som blommar. Det är ju en trädgård hon har varit med att forma, jag vet att det skulle glädja henne — och kanske även sätta igång en del minnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar