måndag 31 mars 2014

INNAN TJÄNSTARNA KOMMER

försöker jag att komma ihåg att se till att allt finns, som ska finnas. Men skulle jag glömma det, kan jag ge mig på att det är en dag när Liam är här. I dag saknades både soppåsar och tvättlappar.
På tal om tvättlappar har jag insett att de blöta tvättlapparna som låg på handfatet i flera dagar, inte hamnade i tvätten, utan på ett rör under handfatet. Där skulle de få ligga till domedag, om jag inte flyttade dem — så det gjorde jag.
Läser just nu David Snowdons bok"Aging with Grace: What the Nun Study Teaches Us About Leading Longer, Healthier, and More Meaningful Lives". Sedan 1986 har han studerat nunnor (The Nun Study), för att förstå varför somliga får Alzheimer, medan andra lever till en hög ålder utan att drabbas.  En mycket intressant och lättläst bok, som jag gärna rekommenderar. Boken finns hos Bokus.
Två av de bästa tjejerna hjälper mor upp efter middagsvilan — det betyder att de kommer tillbaka till nattningen. Vilken lycka!

söndag 30 mars 2014

LAURA ÄR FORTSATT ÄMABEL,


hon svarar vänligt på fåniga frågor men tiger artigt när det blir för fånigt. De få gånger Liam fattar hennes ordvitsar, blir han barnsligt glad och berömmer henne som hon vore en hund som klarar av att sitta vackert. 
Det gläder mig när hon vaknar glad och klar, i dag har det suttit i hela dagen.
Vid nattningen var hon trött och en aning kinkig, men Karin vikarierar, och allt avlöper väl, trots att hon arbetar ihop med Lone.
Tyvärr var det sista passet för Karin  den här gången.

lördag 29 mars 2014

LAURA ÄR OPERSONLIGT FÖRBINDLIG


mot tjänstarna när hon är som klarast. Tackar för hjälpen, säger godnatt och bekräftar Liam, som aldrig kan få nog med bekräftelse.
 
När vi äntligen blir ensamma får vi en fin pratstund, men vi är båda trötta och bestämmer oss för att fortsätta samtalet i morgon. Så nu har jag ställt husets klockor och landat i sängen.

SÅ TRÖTT JAG BLIR —

inte så mycket, av att vika ihop saker och plocka upp — som att vara tvungen att göra det. I dag letade jag läänge efter mors långbyxor, de låg under allsköns pryttlar och filtar i rullstolen.
En begagnad kompress har legat på golvet ett par dagar, detta trots att tjänstarna ändå måste böja sig ned för att nå strömbrytaren och för att sticka en kontakt i vägguttaget. 
 Morgonens tjejer var bra, så naturligtvis får jag dåligt samvete när jag klagar just i dag!

Vädret är strålande — håll en tumme, eller två, för att tjejerna kommer i tid, till middagsvilan, och jag hinner ut en sväng.

fredag 28 mars 2014

MOR VAR TRÖTT I MORSE,


så trött, att hon var knäpptyst medan tjejerna hjälpte henne. Det var sansade tjejer, så jag lämnade dem och passade på att packa in utebelysningen, som har legat som en spagettiportion ända sedan jag plockade in den i februari. Inget svårt jobb, men tidsödande och tålamodsbefrämjande.
När Laura fått kläderna på sig, var hon helt frånvarande, och fick ligga kvar i sängen. Vi gjorde upp att jag skulle ringa när vi behövde hjälp  jag sa uttryckligen att ingen skulle komma vid de vanliga tiderna. Tror nå'n att det hjälpte‽ Klockan tre stod två redobogna tjänstare utanför dörren. Men det hörde inte jag, så jag larmade en stund senare, när mor var pigg och ville komma upp. Halv fem stod ett annat par på trappan för att hjälpa mor upp! De måtte aldrig tala med varandra.
 
För ett par dagar sedan skickade sköterskan med ett par flaskor näringsdryck till mor. Jag gav mor en slurk, hon drack den snällt, men sa: "I prefer coffee". Jag förstår henne, alla näringsdrycker jag smakat, är ju sällsynt osmakliga. Nästa dag gav jag henne en ny slurk — hon tog en klunk, sköt den ifrån sig med ett ord: "ekelhaft".

torsdag 27 mars 2014

SPRÅNGFIKA


är inget jag gillar — men ibland har jag inget val, om jag vill ha mitt te.
Tjänstarna, som skulle hjälpa  mor till sängen, kom nästan en halvtimme för sent. Tjejer som förde ett privatsamtal, och lite förstrött klämde in ett jaha, eller jasså, när mor sa något. 
För mig betydde den sena ankomsten att jag fick dricka mitt te medan jag lagade mat.
 
Nästan alla tjänstare lämnar mors tandborste med huvudet nedåt i en vattenfylld mugg — är det något de lärt sig, eller något de tror är bra. Jag som lärt mig att låta tandborsten torka mellan varven tycker inte att det känns fräscht att låta en skitig tandborste stå i tveksamt rent vatten i en mugg som aldrig rengörs (inte av tjänstarna i alla fall). Har försökt hitta information om alcaligenes viscolactis på nätet, men blir inte så värst upplyst.

tisdag 25 mars 2014

LAURA VAR MYCKET TÅLMODIG


under morgonbestyren, men när Nora upprepat Laura ett antal gånger i varje mening, bad Laura henne hövligt att inte säga Laura så ofta. Nora som inte fattade vad hon menade, frågade då vad hon ville heta i stället. Mor mumlade något som jag inte uppfattade — och Nora fortsatte att slå rekord  i upprepande av hennes förnamn.
Jag som var husligt kladdig om händerna, brydde mig inte om att rycka in. Men så kommer den andra tjänstaren ut för att låna en sax och jag kunde inte låta bli att förklara att mor inte har något emot sitt namn — det hon vänder sig emot är oskicket att klämma in förnamnet i varenda mening. Tjejen såg rätt sur ut, när hon tog saxen och gick (skulle inte kommunen kunna investera i saxar åt personalen — åtminstone åt sköterskorna). Men det blev förunderligt tyst i salen. Jag kan tänka mig att Teresa medelst teckenspråk, uppmärksammade de andra på att de var avlyssnade. Mamma-monitorn står helt öppet bredvid sängen, alla borde känna till den, och de flesta måste ha hört samtal i salen, när de haft ärenden till köket.