tisdag 30 april 2013

DUNKA I TAKET,


så att far kan komma ned och äta. 
Det händer rätt ofta att Laura frågar efter personer som inte längre finns. Ibland kan hon bli arg, och fråga varför ingen talat om för henne att personen i fråga har dött. 
Men i går, när vi talade om far, blev hon konfunderad. Hon upprepade att vi skulle ropa på far, och jag upprepade att han var död.
Jag tänkte i mitt stilla sinne att det måste vara förfärligt att ideligen uppleva ett dödsbud som nytt — men Laura blev mer förvirrad än ledsen. Hon fick det inte att gå ihop.
"Jag är inte klok, det är något fel på min uppfattningsförmåga — jag måste ju vara galen”, upprepade hon, och föreföll allvarligt bekymrad.

Senare på kvällen var hon lika bekymrad, men då gällde det en biobiljett som hon redan betalat, och hon kunde inte förstå varför vi inte begav oss till föreställningen.

Bäst jag försöker lägga ut det här innan datorn tuppar av — den har drabbats både av tremor och amnesi, så risken är överhängande.

måndag 29 april 2013

EN OROLIG NATT,


Laura har pratat mycket i natt — egentligen har min närvaro inte varit nödvändig, men jag vet att efter varje samtal, ligger täcke och kuddar på golvet. Uppmärksammar jag det inte på en gång, så försöker mor svepa in sig i madrasskyddet och draglakanet.
Hon vill gärna dra’ sig en stund innan vi börjar dagen. Jag tänker att det är bra, så hinner kanske hennes medicin verka innan tjänstarna börjar med morgontoaletten. 
Dessutom är det en stund när vi har det gott tillsammans, mor halvsover medan jag stökar kring sängen. Ibland småpratar vi, om allt mellan himmel och jord. Själv kommer jag ofta att tänka på hur skönt jag tyckte det var, och hur trygg jag kände mig, sedan jag som barn, lagt mig och förnam närvaron av en förälder i rummet. Jag hoppas att det är vad Laura känner.

Mor var inte särskilt medgörlig när tjänstarna kom — hon sade att hon redan tvättat sig och bytt blöja. Vore jag inte känslomässigt involverad, kunde ordväxlingen vara rätt nöjsam. Det är bara några få tjejer som kan parera Laura när hon är på sitt trotsiga humör, alla andra har bara ett par tre tafatta standardfraser att ta till.
Min kamera lämpar sig inte för smygfotografering, det skulle annars vara mycket frestande. Jag tror alla stilar är representerade bland tjänstarna; från kläder som korvskinn på yppiga tjejer och de som skrider fram med tvättfaten, som om vore de gudinnor i en helig ceremoni till tuggummituggande slashasar och Liam som visar oroväckande mycket av sina rutiga kalsingar.

Efter en tur till soptunnan kan jag konstatera att inga handskarna ligger på marken längre. Men jag förundras över att man ska behöva säga till vuxna människor om sådana självklarheter.

söndag 28 april 2013

KANSKE SÅG JAG LIKA

eländig ut som jag kände mig, för en av tjejerna kom tillbaka in, när hon var på väg härifrån, och frågade om jag var OK. jag blev faktiskt lite ställd, ingen (i hemtjänstsvängen) har frågat mig hur jag mår — inte ens när de vet att jag varit dålig. Även om jag kanske tycker att det hör till god ton att fråga hur någon, som uppenbarligen inte mår bra, har det, så tycker jag att det är lika skönt att ingen frågat. För vad säger man, att det inte kan bli mycket värre — och att jag inte vet hur jag ska ta mig genom dagen. Nej, tack bra, är ju standardsvaret när icke-vänner frågar.

Laura har i dag, stundtals fört obegripliga samtal, men till nattningen blev hon på väldigt gott humör och var klar — skämtade med tjejerna, och lekte med ord, så till den milda grad att tjejerna inte ens fattade hur rolig hon var.

I morse när jag diskuterade blöjor, bad jag också tjänstarna att plocka upp alla handskar som låg spridda kring soptunnan. Har inte varit dit under dagen, får se i morgon om de har gjort det.

Nu stänger jag av, och lutar mig tillbaka — om fem minuter sover jag.

JAG HADE INTE TÄNKT SÄGA NÅGOT

om kartongerna på trappan. Men när det var två rätt bra tjänstare här passade jag på.  Skräpet var inte deras avdelning, då får jag ringa till resurshjälpen — som kanske kan hjälpa mig. Och blöjorna var inte deras avdelning — det är sköterskan som beställer. Men de lovade att tala med sköterskan — den sköterskan gillar inte mig, så det leder nog ingenstans. 
Tjejerna föreslog att jag skulle förvara blöjorna på andra våningen. Jag talade om att eftersom jag redan burit upp så mycket för att ge plats åt dem, så är bara sängarna är kvar att lägga saker på — och jag tror inte att mina gäster vill sova ovanpå ett berg av blöjor. Man behöver inte ha ett sjunde sinne för att inse att inget kommer att hända på blöjfronten — inte från deras sida i alla fall. Jag kommer att bära ut dem i vedboden, om inget händer. Så blir väl mössen glada i alla fall.

En snabbvisit av ett par e-vänner jag aldrig träffat förr var en lisa för själen. 
Det var intressant att se hur stimulerad Laura blev av deras besök, fast de aldrig träffats tidigare. Jag vet ju redan att mor gillar när vänner tittar in — och hur orolig hon kan bli av tjänstarna — men jag var lite osäker på hur hon skulle reagera inför främmande människor. Nu var förstås de här vå systrarna av samma slag som de flesta av våra gamla vänner.

lördag 27 april 2013

JAG MÅSTE HA SOMNAT


före klockan åtta, i går kväll. Jag minns inte ens att jag gick och lade mig — vad jag minns är att jag hade velat stanna uppe och umgås med mor, för efter en delvis trumpen dag, var hon på sitt allra soligaste humör. Vi sjöng innan tjänstarna anlände för att natta henne, och hon fortsatte att sjunga medan de nattade henne. Hon jämrade sig, och sade ifrån mellan varven, men sjöng i stort sett hela tiden. Allt på engelska, vilket får tjejerna att bli lite osäkra — jag vet inte riktigt varför, eftersom de vet att de kan tala svenska med henne. I stället plockar de fram sin skolengelska och säger yes och no på lämpliga ställen.
Det kan bli lite enformigt om man överlåter sjungandet helt åt mor. Hon kan upprepa en sång i det oändliga, visserligen kan det bli lite lustigt eftersom texten förändras efter hand. För att få Laura att byta melodi, sjöng jag mina frågor och svar, vi fick på så sätt en sjungen dialog, och jag kunde byta melodi med jämna mellanrum. Men jag var, som sagt, för trött för att stanna någon längre stund. Jag hörde hur mor sjöng när jag gick därifrån — sedan minns jag inget förrän jag vaknade av att hon talade, tydligen med ett helt sällskap, strax efter klockan tio.
Hon sover fortfarande och jag sitter i köket och försöker förgäves komma på någon lämplig lättlagad middagsrätt.

fredag 26 april 2013

DET ÄR MIG EN GÅTA


hur människor som dagligen arbetar med dementa personer, och som ändå har en viss utbildning på området, inte vet hur de ska bemöta sina patienter.
Inte undra på att Laura var ur balans efter duschen i morse. En av tjänstarna räknade upp olika orter i vår omgivning, och frågade om Laura varit där. Mor hade den goda smaken att tiga ihjäl personen. Men hon teg verkligen inte när de klädde henne och flyttade henne! Då går de i svaromål!

Till nattningen kom de halv fyra i stället för klockan tre. Det komplicerade tillvaron eftersom jag sagt att bästa tiden att ringa mig varvid halvfyratiden. 

I don't like her. But don't misunderstand 
me: my dislike is purely platonic.
                      Herbert Beerbohm Tree

När sköterskan och tjänstarna väl kom, och jag såg att två av dem hör till dem jag har mycket svårt för, då avlägsnade jag mig. 
Eftersom jag har en monitor, och det är ingen hemlighet, den står synligt, så hör jag allt som sägs kring sängen — vilket var deprimerande. När de inte talade skit om kollegor, så talade de barnspråk med mor.

onsdag 24 april 2013

DET ÄR SKÖNT


att vara tillbaka i mer normala gängor — även om vi knappast kan kalla våra vanor normala, och trots att Laura inte varit på sitt soligaste humör i dag.
Tittade in till mor vid elvatiden, då var hon vaken och i full färd med att knyta hårdknut på en filt. 
När tjejerna kom, fick de höra hur hårdhänta de var. Frukosten blev en utdragen historia, som slutade med att jag dukade av när den sista smörgåsen landade i tuggat tillstånd på bordet.
Ändå har dagen inte varit så förfärlig som den låter — även om jag får medge att jag har svårt att ta det med jämnmod när mor snyter sig i vad som råkar finnas till hands och hon har en million goda skäl till att spotta ut maten. Mellan kontroverserna har vi våra goda stunder.
Nu ser jag fram emot ännu en ostörd natt.