söndag 13 oktober 2013

BÅDE BESKÄFTIGA OCH JOLLRANDE


tjejer, är mer än vi båda står ut med. Naturligtvis kan jag inte med säkerhet hävda, att det är det som får Laura att stänga av yttervärlden, men jag har lagt märke till att hon hitintills aldrig gjort det, när det varit rediga tjejer här.
Både i natt och tidigt i morse var hon glad och närvarande. När tjejerna kommit en bit med morgontoaletten, förlorade de kontakten med Laura. Nu sover hon, och det är säkert bra att hon får sova tills hon vaknar av sig själv — då ska hon förhoppningsvis orka vara uppe några timmar.
 
Nu när Laura ligger så mycket som hon gör, har vi fått en pärm med vändschema, förutom avföringslista — men ingen av dem fylls i regelbundet, utom av mig.
_ _ _
Innan jag hann publicera det här, vaknade Laura, hungrig och på gott humör. Hon var ivrig att komma upp efter frukosten — något som i viss mån dämpades av Sigrids närvaro. Att hon inte stängde av helt, berodde nog på att Gittan, bäst av dem alla, var Sigrids partner.

lördag 12 oktober 2013

TROTS ATT LAURA

sov större delen av natten, sover hon fortfarande, så här sitter jag bredvid hennes säng. Jag var lite tveksam innan jag larmade strax efter tio, för jag märkte att hon somnat om, och förstod att hon nog inte var i skick att stiga upp. Men jag känner mig jagad av hemtjänsten, och tänkte att det var lika bra att de fick se hur trött hon är. De bytte på henne, men kunde inte göra mycket mer, eftersom hon sov så djupt.
Alldeles nyss vaknade hon till, men jag uppfattade inte vad hon sa, innan hon somnade om. Så jag har ägnat mig åt att snygga till — plockat bort filtar från bord, vikt ihop kläder, återbördat saker till deras rättmätiga platser och sopat golvet. Ovanligt lite att plocka undan i dag.
_ _ _
Nu har mor fått i sig lite kaffe, och några smörgåsbitar, men har somnat om.
En makalöst vacker dag, tänkte att jag skulle skynda mig till brevlådan, så får jag en liten dos höstluft.

fredag 11 oktober 2013

REDAN FÖRE KLOCKAN ELVA


försökte Laura kliva ur sängen. Medan vi väntade på tjejerna, diskuterade vi nobelpristagare i litteratur. Mor var ovanligt klar och mindes många av de äldre pristagarna, många fler än jag känner till.
Två bra tjejer skötte morgonbestyren, utan problem. De noterade att det finns en liten öppning på ett gammalt trycksår, och skulle tala med sköterskan. Jag sa åt dem att be sköterskan ringa innan hon kommer, så att jag inte missar henne. Jag har börjat lära mig att man aldrig kan säga något tillräckligt många gånger — om det blir framfört, är förstås en annan historia.
Just nu, ägnar sig Laura helhjärtat och koncentrerat åt dagens tidning.

JAG UNDRAR


hur mycket Laura egentligen har sovit i natt. Varje gång jag tittat in till henne, har hon varit vaken och täcket legat på golvet. Hon har pratat en hel del, men aldrig låtit orolig.
Klockan sju var hon vaken, men hade täcket på sig, var klar och glad, men tyckte det var skönt att få ligga kvar i sängen en stund.  
Nu ser det ut som hon somnat, förmodligen somnade hon först vid åttatiden. Tjänstarna kommer inte att bli glada om jag låter henne sova. Duschdag till råga på allt.
I går var hon ju uppe hela dagen, som vanligt — men sov nog en stump under middagsvilan. 
Efter middagen bad hon om papper och penna, och skrev något som såg ut som en matematisk formel, med en handstil som nära nog såg ut som hennes vanliga prydliga skrift.

onsdag 9 oktober 2013

REDAN KLOCKAN ÅTTA


var Laura vaken och ville gå upp. Klar i sin demens och tydlig i talet. 
När Liam och Fanny var färdig med henne var hon en aning förvirrad, men inte värre än jag kunde inleda ett samtal som drog henne ur förvirringen.
Jag tänkte att mor kanske skulle behöva återvända till sängen före klockan tre, när vi kom igång så tidigt — men det ville hon inte.
 
Det är förvånande hur en pytteliten chokladbit kan täcka stora delar av en persons händer och kläder i idisslat skick!
 
Jag läser "Delaktighet inom äldreomsorgen" av Charlotte Roos. En bok som tar upp problem som alla inom vården ofta möter. Frågor som borde diskuteras ofta av personal — boken är skriven på ett enkelt och lättbegripligt språk, ändå misströstar jag om dess möjlighet att ruska om dem som behöver ruskas om. Jag kan påpeka saker till jag blir blå i trynet, tjänstarna håller med om att så ska det naturligtvis vara — för att sedan gå på som vanligt i ullstrumporna.
 
Tjänstarna kommer en halvtimme för tidigt till middagsvilan — rena turen att jag var på övre våningen och råkade se att det stod en bil på tunet.
Sitter i solen på verandan.

JAG HÖR


att Laura rör sig, så jag smyger in till henne vid sjutiden.  Hon hostar och jag frågar om hon vill ändra ställning. Nej, hon ligger bra, och blir glad när hon hör att hon kan sova vidare, hon verkar klar och talar tydligt. Kanske blir det en vaken dag. 
Elisabeth föreslog att jag skulle minska på en av de mediciner som förmodligen gör henne trött. Förhoppningsvis ska det hjälpa.
Den enda nackdelen jag kan se med det tunga täcket, förutom att det är ohanterligt, är att det är väldigt varmt. Så här års, i vårt kalla hus, är det nog bra — men den varma årstiden blir det förmodligen för varmt.
 
Tjejerna som nattade mor framförde en fråga från "vår" sjuksköterska: vill jag att hon kontaktar mig. Jag kunde ju inte ge  mig till att vråla NEJ, så jag nöjde mig med att säga att jag för tillfället inte hade några frågor eller önskemål. Är det månne så, att med överhetens ögon på sig, måste de visa att de är omtänksamma och vill stötta mig?

tisdag 8 oktober 2013

LAURA ÄR MYCKET TRÖTT


hon vaknade inte ens när jag vände henne i morse, eller när tjejerna kom för att göra henne i ordning för dagen, några timmar senare.
Frukosten åt hon med god aptit halv tre, men somnade ibland mellan tuggorna.
I går var hon mycket piggare, och ville komma upp på eftermiddagen — det förefaller som hon behöver sova ett dygn efter att ha haft en vaken dag.