torsdag 3 oktober 2013

LAURA HAR SOVIT

mest hela dagen. Som så ofta, förlorade vi kontakten med henne när hon kommit till sin stol. Jag förstår inte riktigt vad som händer — det kan väl knappast vara så enkelt som att hon stänger av tjänstarna efter en stund. I så fall inget jag kan klandra henne för, när jag hör hur samma barnsliga påstående, i samma barnsliga tonfall, upprepas in absurdum. 
Jag undrar vad de egentligen lär sig under sin utbildning.
Liam försöker i alla fall ge sken av att han har en gedigen medicinsk utbildning, han tar pulsen, lätt lutad över sängen, och ser ut som forna tiders auktoritära läkare i rondtagen. Ställer frågor och försöker låta initierad. 
I dag sov Laura ovanligt länge sedan hon kommit tillbaka till sängen, och har bara varit vaken kortare stunder. Då är hon på gott humör, men verkar genomtrött.
Eftersom Laura tillbringar mer tid i sängen än tidigare, mejlade jag rehab för att höra om de hade någon lämplig sängbricka eller sängbord. Strykbrädet fungerade, men var inte perfekt. En av rehabtjejerna var just här med ett sängbord. Där har hemtjänsten något att lära!
Passade på att köra in den lilla lätta trädgårdsmöbeln, medan mor sov — den stora får jag nog beställa hit kommunens gubbar för att få in.
På tal om kommunens gubbar såg jag i morse en handfull av de gubbar som jobbar för samhall och handlar åt folk som inte själva kan göra det. Hyggliga gubbar, hårt märkta av livet, som jag har talat med ibland. 
Det finns som påpekar att jag kan få hjälp med matinköpen om jag inte klarar det själv. Ja, behöver jag bara mjölk och några konservburkar, skulle jag kunna tänka mig att anlita dem — men inte för grönsaker. Jag tror inte att de ens vet vad selleri är, och än mindre är kapabla att välja ut de perfekta grönsakerna — eller låta bli att köpa sådant som inte är bra. 

onsdag 2 oktober 2013

"PARADISLYX"


säger Lura medan hon intager frukost på sängen. Hon har sovit i omgångar på morgonen, när jag kom in vid åttatiden, var hon vaken, men ville ligga kvar och dra sig.  Så sov hon en dryg timme, och när jag kom in nästa gång ville hon inte gå upp, men gärna få frukost på sängen.
Vi avnjöt alltså vår paradisiska frukost i maklig takt, varefter vi läste tidningen en stund. Hur mycket Laura tillgodogör sig vet jag inte, men hon läser — och förefaller mer koncentrerad än på länge.
 
Larmet har funkat bra på sistone, men i dag strulade det, och samtalet bröts så snart jag fick svar. Jag trodde någon skulle ringa upp, och väntade en stund — men fick till slut larma om.
Tjejerna kom, mor var medgörlig och allt funkade. När en av tjejerna frågade om hon kunde sänka huvudändan på sängen, nynnade Laura "inte gör det mig nå't, och inte gör det dig nå't, men honom är det jädrigt förargligt för". Jag såg på tjejernas tomma blick att de aldrig hört den sången tidigare.
Just som jag tänkte att tjejerna gör ju faktiskt sitt bästa, varför är jag då så kritisk — då bad Nora Laura att sträcka på benet. Vilket hon gjorde och Nora genast säger "vad duktig du är", med ett tonfall som man använder när en tvååring äter upp sin mat utan att spilla.
Laura hade inget emot att komma upp i stolen, så nu har vi flyttat ut i köket där vi varvar småprat med tidningsläsning — och jag grunnar på vad i all världen jag ska servera till middag.

LAURA VAKNAR MYCKET TIDIGT


och är livrädd för att trilla ur sängen. Till min förvåning sommar hon om relativt snart om.
Det finns gånger när jag har varit dålig, och helt tappat rumsorienteringen, så jag kan tänka mig ungefär hur Laura känner det. 
 
Funderar över hur jag ska få tjänstarna att inte släppa gummisnoddar på golvet. Skoskydden (de odugliga) kommer i buntar med en gummisnodd om, och efter att ha plockat upp ett otal snoddar, börjar jag luta åt att ännu en skylt kanske är den enda lösningen. Jag kan inte, vill inte, orkar inte, varje dag uppmana alla som hemsöker oss att inte göra si eller så. Men gummisnoddar är attraktiva leksaker för många katter, och det kan vara livsfarligr om de råkar de svälja en.

tisdag 1 oktober 2013

MUSIK OCH CHOKLAD


MUSIK OCH CHOKLAD är en trevlig kombination", sa mor när vi druckit vårt eftermiddagste med både choklad och musik. Hon är ohyggligt trött, men ovanligt klar och glad i sina vakna stunder.
Jag frågar om jag kan göra något för henne, och hon svarar att jag redan gör så mycket för henne — så visst är hon medveten om vad som sker runt henne.
 
Många tankar flaxar runt i mitt huvud medan jag sitter bredvid mor. Jag funderar över hur det är att bli gammal i andra länder, om Sverige är det bästa landet att åldras i‽
Vänner påpekar att avlösning och anhörigstöd är en rättighet. Att det är lagstadgat är något som vår kommun tar lätt på — men om de nu plötsligt skulle komma på andra tankar (i så fall förmodligen av tvång), vilket sorts stöd skulle de kunna erbjuda. Jag vill inte ha stöd av vem som helst, en förutsättning för att stödet ska fungera är ju att det föreligger ett ömsesidigt förtroende. Hitintills har jag inte mött någon inom socialtjänsten som jag har förtroende för.
Det förhåller sig på samma vis med avlösningen, efter att ha sett hemtjänsten i aktion, i över ett år, skulle det inte falla mig in att låta någon av dem ta hand om mor annat än korta stunder i krissituationer.
Det är inte alltid så lätt att omsätta teori i praktiken, när det gäller människor.
 
"Jag ska kila ut i köket för att se hur långt maten hunnit", säger jag. "Bäst du skyndar dig innan den hinner springa sin väg", svarar mor.
_ _ _
Strax innan tjejerna kom för att hjälpa mor med kvällsbestyren, frågade jag mor om hon var trött. Nej, det var hon inte — och det var ju det jag fruktat. Men tjejerna hade bara hunnit utom dörren, när jag gick in till mor, och fann henne djupt sovande.

"JAG KÄNNER MIG PÅNYTTFÖDD",

sa Laura när hon vaknade halv ett. Men hon hade inte mycket mer än ätit upp sin sena frukost, förrän hon somnade om. Visserligen vaknade hon till efter en stund och ville ha dagens tidning, men somnade omgående ifrån den.
Frågan är om det betyder att vi har en vaken natt framför oss.
Jag ser mig omkring i rummet och tänker att det vore väl lämpligt att passa på att städa efter tjänstarna — men då måste jag ju resa på mig. Dessutom känns det  motigt att ideligen snygga till, bara för att få göra om det nästa dag.
Noterar att avföringslistan inte har fyllts i sedan den 18 september, då någon ordentlig person fyllt i fyra dagar på raken.

MOR SOVER FORTFARANDE,


hon behöver det säkert, men jag vet ju att det inte uppskattats av hemtjänsten. Jag springer in till henne stup i kvarten i hopp om att hostningar och småprat ska väcka henne — men än så länge har det inte haft någon effekt.
 
Jag kan konstatera att socialtjänsten som svar på min IVO-anmälan, fabricerat ett antal lögner om mig. Det känns obehagligt. Naturligtvis är de inte glada eftersom de får ett antal allvarliga reprimander från IVO — vilket säkert kommer att leda till att de tycker ännu sämre om mig än de redan gör.
_ _ _
Kanske har Laura kommit till den punkten när hon kommer att tillbringa mer tid i sängen än i stolen. Återigen sitter jag bredvid hennes säng, för innan tjejerna kom för att hjälpa oss, hade Laura somnat om, så de tvättade och bytte bara på henne. 

DEN HÄR DAGEN


springer ifrån mig. Laura var glad och rätt pigg när hon vaknade, men hon hade bara kommit i rullstolen så förlorade hon medvetandet. Det var bara att flytta henne till sängen. Det tog en stund innan jag märkte att hon kom till sig, men hon var fortfarande inte kontaktbar, och det hela övergick i sömn så småningom. 
När hon väl vaknade var hon på sitt allra soligaste humör och tämligen klar, och vi har haft en bra dag tillsammans.
Det här betydde att vi inte kom till köket förrän på eftermiddagen — och inte heller då hann jag ta hand om päronen, som borde tas om hand nu.
Resten av dagen tog matlagning och akut byråkrati mina krafter i anspråk.
I går (vilket har hunnit bli i förrgår nu) kom ju mor upp så sent att det inte var aktuellt med någon middagsvila. Det gjorde att hon somnade så fort hon kom i säng — och ännu en gång funderade jag över om det är så smart med middagsvilan. 
Det blev ju ingen middagsvila i dag heller, så mor somnade snart, men vaknade efter några timmar. Jag tror och hoppas att hon har kommit till ro nu, så jag kan återgå till sängen.