fredag 13 september 2013

"NU HAR JAG SMORT SALVA

under Lauras bröst för det var så rött", säger Slarv-Maja.
Och jag ser rött — jag vet inte hur många gånger jag upprepat, "ingen tvål, ingen salva bara en kompress under bröstet. Men det är förstås några veckor sedan, jag sa' det senast — jag borde ju ha insett att viktiga instruktioner ska upprepas dagligen.
Det blev en aning stressigt i morse, eftersom jag inte orkade förbereda för duschningen i går,  fick jag flänga runt i morse. Jag flyttar på allt som kan tänkas gå sönder om man brakar in med en rullstol i det, liksom jag avlägsnar allt som kan tänkas ta' skada av vatten. Dessutom får jag se till att ingenting av privat natur ligger framme, i fall det skulle vara Liam som hemsöker oss.
Dörrposter kan jag tyvärr inte avlägsna, jag får finna mig i att färgen flagnar och det blir hack i dem — liksom jag inser att det är bra att ha golv i huset, så nu har jag torkat upp allt vatten från golvet.
Talade nyss med en väninna som besökte mig för mer än två veckor sedan; jag berättade att jag just avlägsnat en bajsig tvättlapp från duschen. Det var snudd på att jag blev hörselskadad när hon skrek VA, i örat på mig. "Den låg ju där när jag duschade", sa' hon. 
"Det kan väl inte ha varit samma tvättlapp", svarade jag, som ytterst sällan går in i den duschen. Men vi kom fram till att det nog, trots allt, var det — en hopknölad bajsig tvättlapp på kranen.
Jag har ju lagt märke till att man inte ens ta'r upp det man själv dräller omkring sig, så varför skulle man ta' upp sådant någon annat tappat.
Den lilla bruna grejen i nederkant av bilden, fick jag gå efter en bordskniv, för att spetta loss från golvet — det visade sig vara en begagna tablett.


Väninna menar jag jag absolut måste anmäla det — och jag undrar till vem. Socialtjänsten blir ju bara sur när jag "klagar", och åtgärdar inget. Jag orkar faktiskt inte kontakta dem, när jag vet att det inte leder till något.

onsdag 11 september 2013

"VAD ÄR VITSEN

med en avföringslista, om man bara fyller i den ett par gånger i månaden", frågade jag ett par av tjejerna i dag.
De tyckte att det var en "bra fråga".
 
Vi har haft en bra dag, mor och jag. Det förvånade mig att Laura inte varit det minsta trött, hon lutade sig tillbaka och blundade i kanske femton minuter, på eftermiddagen. Under middagsvilan var hon mycket vaken, och ropade på mig var femte minut.
Fram på kvällskröken, ville hon ha en telefon för att ringa till far. Hon hade ju talat med honom i går så hon visste säkert att han inte var död. Så småningom övergick hon till att begära att bli hemkörd. Jag vet inte hur många gånger jag talade om att vi är hemma hos oss — jo det vet hon ju, och så ber hon ännu en gång att bli hemkörd.
 

"JAG KÄNNER IGEN MIG

men vet inte var jag är", säger Laura mitt i frukosten.
Det blev frukost på sängen, eftersom mor var hungrig och det fortfarande var mycket tidigt. Hon var på ett strålande humör, vi diskuterade bland annat hur vi skulle ordna krukväxterna, nu när jag håller på att flytta in de växter som varit på sommarnöje i trädgården. 
Nu är frågan var tjänstarna ska göra av alla sina pryttlar när blombordet blir fyllt med vad det är avsett för — liksom fönsterhyllorna.
Hon har ibland svårt att både hitta ord, och få dem ur sig; jag märker då hur irriterad hon blir, när hon inte kan uttrycka vad hon menar.
En bra och en urdålig tjej, hjälper mor, som genast blir trotsig och säger nej, vad de än säger. Den dåliga tjänstaren har inget tålamod, hennes röst blir snabbt hård, och rörelsena knyckiga.
När de är på väg ut, och vi är på väg till köket säger mor: "throw them out".
En så tidig frukost kräver förmiddagsfika, så här sitter vi nu och njuter av kanlbullar — ett oväntat fynd jag gjorde i frysen. Tack M, det var goda bullar du lämnade efter dig!

JAG HADE TÄNKT HANDLA

nu på morgonen. Det har varit en orolig natt och jag tänkte att Laura skulle sova länge, när hon väl somnade. I stället vaknar hon strax efter fem, visserligen ligger hon kvar i sängen, men ropar ofta, rädd för att försova sig för hon tror att vi ska iväg någonstans. Varje gång jag kommer in, har hon slängt sängkläderna på golvet — jag breder över henne, hon tackar men slänger snart iväg täcke och filt igen.
Ibland vill hon ha hjälp att komma upp ur sängen — och jag kan bara föreställa mig hur hemskt det måste vara att inte ens kunna ändra ställning i sängen, på egen hand. 
När Laura har nätter av det här slaget, är hon nästan alltid förvirrad när hon ropar — men efter en stunds samtal, går det över och för det mesta tycker hon att jag ska gå och lägga mig, och hålla mig varm. Vem skulle ha tid till att hålla henne sällskap på nätterna, om kommunen fick som de vill och placerar henne på ett boende.
Och nog är det märkligt hur gamla människor på andra orter nekas plats på ett boende, medan jag får spjärna emot här. Kanske ska jag göra ett upprop och uppmana alla landets gamla, att flytta hit 

tisdag 10 september 2013

DET VAR FÖR MÖRKT

för att se hallonen, när mor väl var i säng, eftersom tjejerna kom så sent. Kanske var det lika bra för jag var så trött att jag lät disken stå och satte mig och gjorde ingenting. 
Inte så kul att mötas av disken nästa morgon, men den var inte så stor så jag tänkte att för en gångs skull får det passera.
_ _ _
Hallonen och fallfrukten plockade, disken diskad, en äppelkaka i ugnen och frukosten förberedd — men apelsinmarmeladen får vackert vänta.
Och här sitter jag med en katt i famnen.

måndag 9 september 2013

OM INTE OM HADE VARIT,

hade gumman skjutit björnen med kvastskaftet. Och hade inte detta lilla ord funnits, skulle jag ha njutit av att i sakta mak promenera bakom gräsklipparen, denna ljuvliga septemberdag. Nu radade "omen" upp sig, och bara delar av mig njöt. Bland annat hade jag bråttom för att bli färdig, innan vi skulle bli hemsökta halv fem. Den stressen hade jag kunnat bespara mig eftersom tjejerna inte kom förrän en bra stund efter klockan fem. Jag skulle ha hunnit plocka av de där fina hallonen jag såg, kanske hinner jag det i kväll — då orkar jag ändå inte göra något som kräver påkopplad hjärna. 
Mor sitter i solen och läser tidningen, hon ser koncentrerad ut, men det är svårt att veta hur mycket hon tillgodogör sig. Hennes tolkningar av texten kan vara intressanta.
Den som missade Jane Magnussons OBS inslag om godmanskap, kan läsa det på OBS hemsida.

"OJ, OJ, OJ"


Lauras säng är sjöblöt, men det är en del av hemtjänstarnas vardag att sanera våta sängar och sänginnevånare, så jag ser ingen anledning till ojandet. I all synnerhet som Laura genast tror att hon gjort något fel.
 
Efter en kort men intensiv kamp, i morse, vann mitt bättre jag över latmasken. Då, när jag höll på med 17 saker samtidigt (håll aldrig på med 17 saker samtidigt, det är inte det minsta effektivt  — kände jag mig, ja, just effektiv. Men när jag så här efteråt tänkte göra en lååång skrytlista på allt jag betat av, inser jag att den inte blir särskilt lång. Ändå är jag nöjd, jag lyckades äntligen hitta den trasiga säkringen — den som gick för ett halvår sedan — så nu ser jag vad jag har i grytorna på spisen. Så ägnade jag en bra stund åt att klä en låda med motspänstigt gråpapper, så jag har någonstans att göra av de handdukar jag använder dagligen. Kan man verkligen kalla två saker för en lista? Det tål att tänka på. Kanske kan jag utöka listan medan mor vilar middag — det saknas inte saker att göra.