tisdag 6 augusti 2013

JAG DISKADE


medan tjejerna nattade Laura. Eftersom ”mamma-monitorn” står på diskbänken hör jag vad som sägs, i Lauras rum. Lite fundersam blir jag, när en av tjänstarna frågar mor hur dags de ska komma i morgon, och hon svarar att klockan tio blir bra. Jag torkar händerna och går mot tamburen för att höra om de verkligen avser att komma klockan tio — men de har redan hunnit i väg.
Jag kan väl ändå inte tro att de är SÅ korkade att de frågar mor, och inte mig, vilken tid som passar oss.

LAURA HÅLLER FRAM SIN HAND,


hon vill ha sin överskrift tillbaka.
Hon är glad och utsövd.

Tjänstarna sa’ inget om att de hade varit här, så kanske har budskapet gått fram — eller också höll de mun därför att de vill undvika obehag. Får väl se hur det blir i morgon — om jag kan hålla mig på rätt sida av huset, så jag hör om de kommer. Jag är ju inte direkt sysslolös, särskilt inte så här i bärtider. Och städ, tvätt och stryktider är det ju alltid.

LAURA SOVER FORTFARANDE


Om några tjänstare knackade på dörren innan jag kom hem tjugo minuter i elva, vet jag inte. Men det skulle inte förvåna mig.

Gossarne på apoteket, och jag, har etablerat en fungerande relation. De vet vad jag behöver, och har det hemma (för det mesta). De är hjälpsamma, och gör säkert sitt bästa.

I dag var bara en av dem där, och det tog en förfärligt lång tid innan det blev min tur. Det där med sekretess ta’r de inte så hårt på — någon ringde för att fråga om hennes näringsdryck kommit in, och apotekargossen upprepade högt och tydligt hennes namn och vad hon skulle ha. Han låter dessutom  väldigt ohövlig, vilket han faktiskt inte är — kanske är det kulturellt, eller bara så att han han problem med svenskan. Men innan man lär sig att det inte är så illa som det låter, kan man nog bli lite fundersam.

måndag 5 augusti 2013

TUR ATT JAG ÄR LÅGTRYCKARE AV NATUREN


annars skulle mitt blodtryck ha nått oanade höjder vid det här laget.
Jag försöker hinna stöka undan städning, matlagning, trädgårdsskötsel och andra, i ett hem nödvändiga sysslor, innan mor vaknar, och under hennes middagsvila. På så sätt kan jag få en liten stund för vila och sociala kontakter sedan mor lagt sig, och innan mina ögon faller igen.
Eftersom det är sagt att hon ska få komma upp halv fem, ser jag till att jag är i mors rum — eller i närheten av ytterdörren — senast fem minuter före utsatt tid. Så även i dag, mor var vaken och vi småpratade — men ingen kom. Vid femtiden började mor bli otålig (och maten var iskall). Halv sex larmade jag — efter en kvart dök två av de mindre tänkande tjänstarna upp. ”Vi har varit här”, var det första tjejen sa’. Naturligtvis frågade jag när, och de påstod att de var här fem i halv fem. Jag talade om att jag satt här då, så det måste ha varit tidigare, men de vidhöll att de var här mellan fem i halv och halv fem! Ingen idé att diskutera med dem — jag frågade inte ens varför de inte hade kommit tillbaka, eller ringt och frågat om de kunde komma. Skyndade mig bara att elda under maten.

Från "chefen" har jag inte hört något. Ska bli intressant att se om någon dyker upp opåkallad, i morgon. Om jag får se det, jag har en del ärenden jag måste uträtta på morgonen.

DET VERKAR INTE


som om mitt budskap till hemtjänstarnas chef, gått fram. Helt säker är jag inte eftersom Laura vaknade strax före halv elva, och jag larmade fem eller tio minuter senare. I samma stund som operatören säger att han ska meddela tjänstarna, ringer det på dörren och två tjänstare står på trappen. De kan knappast ha hunnit få larmet.
Något telefonsamtal eller mejl har jag inte fått från chefen, vem det nu är, det ska bli spännande att se om det kommer under dagen.

Har under en längre tid lagt märke till att det inte är många — om ens någon — som har fattat hur man gör när man spritar händerna. De flesta nuddar vid flaskans pump, och kan rimligtvis inte få många droppar av spriten på händerna. Flaskan står en meter från ytterdörren, och innan de hunnit ut ur huset är spritningen avslutad. Jag är tacksam för att både mor och jag har ett immunförsvar som arbetar på övertid.

Någon ny avföringslista för augusti, finns inte. Julilistan är mycket sporadiskt ifylld, jag vet ju att det inte går flera veckor mellan Lauras avföringar. Det vore värdefullt för mig om listan fylldes i, så att jag vet vilken sorts mat jag ska servera.

söndag 4 augusti 2013

”VAD SKA JAG GÖRA HÄR”,


”VAD SKA JAG GÖRA HÄR”,
frågar Laura, när Sigrid kör ut henne på verandan.
”Du ska sitta här och ha det gôtt, det blir väl skönt?, svarar Sigrid — och låter som om hon talade till en mindre vetande femåring.
”Jasså”, säger mor, med ett obeskrivligt spydigt tonfall.

Naturligtvis kan en av tjejerna inte avhålla sig från att fråga om gästen har åkt.

JAG KAN INTE

för mitt liv begripa varför tjänstarna kommer på morgonen innan jag har larmat. Det vill säga, nu förstår jag. I fredags kom de halv elva, men jag hörde inte dörrklockan eftersom jag städade på övre våningen, såg bara baklyktorna på bilen när jag råkade titta ut genom fönstret.
I morse kom de också halv elva — jag hade nyss varit inne hos mor, men hon sov så djupt att hon inte reagerade när jag talade med henne. När bilen kom, satt jag på andra sidan huset men iddes inte resa mig och släppa in dem.
Laura sov ovanligt länge, så jag larmade inte förrän kvart i tolv, och hon var inte särskilt  vaken då heller. Jag vet att det var mitt i deras matukörning och var beredd på att få servera mor frukost på sängen medan vi väntade på hjälp. Men de kom innan jag fått frukosten färdig.
Det första Liam frågade när han kom in var om vi hade sovit, och jag upplös honom om att det gör vi alltid på nätterna. Han talade om för mig att chefen sagt åt dem att återgå till en fast tid (halv elva) på morgonen. Så jag bad honom hälsa chefen att hon skulle vara så vänlig att diskutera förändringar med mig, innan de verkställdes.
Ska bli spännande att se vad som händer härnäst.

I regel har Laura inga problem med att svälja medicin, men hon har svårt att förstå att kapslarna hon får på morgonen ska sväljas hela. Även om hon dricker ett helt glas vatten, lyckas hon behålla kapslarna i munnen. Jag vet ju inte om pulvret i kapslarna smakar illa, om inte kanske jag kan hälla ut det på maten. Ska fråga på apoteket i morgon.
För en tid sedan frågade jag på apoteket efter böjbara sugrör. Det tog en stund innan de två invandrade gossarna förstod vad jag menade — då visade det sig att de inte för sådana. Men den ena tipsade mig om att det finns på ICA. Problemet är att de inte är lika grova, som de gamla vita sugrören man kunde köpa på apoteket, och mor har lite svårt att suga upp vätskan i de här tunna sugrören.

Nu måste jag nog ägna mig åt mor, hon sitter och gör konfetti av en tidning.