Kanske för att Laura var rätt orolig redan innan hon lade sig. Men vi hade som vanligt en fin stund sedan hon lagt sig. När jag tittade in lite senare, hade hon slängt alla sängkläder på golvet − och naturligtvis frös hon. Hon blev glad över att se mig, och vi talade länge om trevliga upplevelser vi haft. Hon var relativt klar, men så fort jag talade om att sova, ville hon att jag skulle skriva listorna färdigt, och undrade vad hon måste göra. Jag upprepade att vi båda behövde sova, och listorna kunde vi diskutera vid frukosten − de höll hon med om och vi sa godnatt − och hon frågade vad hon måste göra... Det tog en bra stund innan jag kom därifrån.
Sedan fortsatte mor att tala långa stunder, jag behöver inte alltid gå till henne, men hon blir alltid glad när jag kommer, och i regel betyder det att hon slutar att prata − i alla fall en stund.
I morse hittade jag åter alla sängkläder på golvet, hon var vaken, men blev glad när jag bredde på henne och talade om att det var så tidigt att hon kunde sova en stund till. Sedan har hon nog sovit av och till, men också pratat en hel del. Jag tittade nyss in till henne, och hittade åter alla sängkläder på golvet − varje sak ihopknutet till prydliga paket. jag knöt upp paketen och bredde på henne utan att hon vaknade. Inte ens S.Katten väckte henne, när han hoppade upp och började trampa runt i sängen.
I går gick jag runt huset, det var länge sedan jag tog mig tid till det, och upptäckte att tjänstarna bara slängt blöjkartongerna över trappräcket, när de tömt dem.
Den här bloggen handlar om min mamma Lauras vardag. Hon föddes i Kalifornien 1919, och kom till Sverige i tonåren. Hennes mamma dog när hon var sex år och hennes svenska pappa gifte så småningom om sig, med en kvinna som inte var intresserad av att ta hand om en styvdotter, så Laura kom att flytta mellan olika släktingar.
torsdag 16 maj 2013
onsdag 15 maj 2013
”SPRINGER IVÄG MED ORDET HÄNSYN
det är vad ni gör”. Laura var inte lätt att tas med i morse. Hon beskyllde de stackars tjänstarna för att inte visa någon hänsyn — inte bara en gång, utan oräkneliga gånger.
Som så många gånger förr, funderade jag över varför det inte funkar med somliga av tjänstarna, de här två hör till den stora gruppen som varken är bra eller dålig. Jag har en känsla av att Laura har en inbygd sensor, som får henne att sparka bakut, så snart inte tjejerna är på samma våglängd som hon. Och på samma våglängd var de definitivt inte i dag. Jenny försökte släta över, blev nedlåtande övertydlig, och som vanligt lyckades hon klämma in ett Laura i varenda mening. Så Laura fräste: ”bara du säger mitt namn tillräckligt många gånger, tror du att allt blir bra”. Klarsynt skulle jag vilja påstå.
När det kom till tvättningen, sa Jenny ”så ska vi tvätta armen”. ”Blir vi rena när du tvättar mig?” svarar mor.
Jag bara önskar att den här sortens kommentarer från mors sida, sjunker in hos tjejerna, så att de tänker sig för innan de säger något i framtiden. Men hitintills har de inte visat sig så läraktiga.
Laura var så trött vid frukosten att jag flera gånger fick påminna henne om att hon skulle äta. Hon sov nästan innan hon avslutat frukosten, och ville lägga sig igen. Hon fick sova i sin stol i över en halvtimme innan hon fick hjälp att komma i säng. Jag förstod att hon var ruggig och kände sig eländig.
Efter att ha sovit en timme tillsammans med S.Katten, var hon pigg och på gott humör. Vi drack te och sedan ville hon ligga kvar och vila sig en stund till.
lördag 11 maj 2013
DET GLAMMAS
extra mycket när sköterskan kommer hit — särskilt när jag lämnar rummet, vilket jag föredra'r att göra när hon kommer. Sedan ta'r det en bra stund innan Laura har kommit i balans.
Därför blir jag så glad varje gång det står två bra tjänstare utanför dörren. Som i morse, den nya sommarvikaren kom tillsammans med Karin. Den nya tjejen är lågmäld och lugn och Karin vet hur hon ska bemöta mor. Ävenså i dag, Laura hade väldigt ont, och ville inte stiga upp, men Karin skojar och lirkar, och så kommer mor i rullstolen utan alltför mycken klagan.
Vilken skön start på dagen!
Därför blir jag så glad varje gång det står två bra tjänstare utanför dörren. Som i morse, den nya sommarvikaren kom tillsammans med Karin. Den nya tjejen är lågmäld och lugn och Karin vet hur hon ska bemöta mor. Ävenså i dag, Laura hade väldigt ont, och ville inte stiga upp, men Karin skojar och lirkar, och så kommer mor i rullstolen utan alltför mycken klagan.
Vilken skön start på dagen!
fredag 10 maj 2013
”SKA BLI SKÖNT
att få lägga sig!” säger Lena medan hon styr rullstolen mot sängen.
”Tycker du det?” svarar Laura.
VATTENPÖLARNA ÄR UPPTORKADE
våta tvättlappar upplockade från duschgolvet, lampor släckta och mors kläder justerade.
Laura river blad ur tidningen och viker konstfullt ihop dem.
Dagen har börjat.
Laura river blad ur tidningen och viker konstfullt ihop dem.
Dagen har börjat.
torsdag 9 maj 2013
DET SKA BLI INTRESSANT
att se hur länge till vi har ett vitrinskåp, om Maja fortsätter att drämma till det med rullstolen varje gång hon är här.
Laura kan säga de mest förbluffande saker, utan rim och reson, när hon och jag är ensamma — men det är ingenting mot vad hon kan prestera när tjänstarna är här. Jag har funderat över om det beror på att hon känner sig osäker, och vill vara den som styr samtalet. För styr samtalet gör hon onekligen, eftersom tjänstarna mest håller med.
På tu man hand försöker jag ändra riktning på samtalet, ta upp något som jag hoppas hon kan haka på — och för det mesta fungerar det, men det tar en bra stund att återföra samtalet, till något som vagt liknar ett normalt samtal, sedan tjänstarna gått härifrån.
SÅ HAR JAG VISAT MIN RÄTTA SIDA
— satkärringens. Jag har i det längsta dragit mig för attsätta upp fler lappar — har hoppats att jag genom att vika ihop filtar och lägga dem där de ska vara, så skulle budskapet nå fram. Men i går rann sinnet på mig. Jag skrev en lapp och påpekade att sittmöbler endast är avsedda som sittplats och att textilier ska förvaras på därför avsedda platser. Hopvikta!
Kanske gjorde den nytta i dag — allt låg där det skulle när tjejerna lämnade oss. Men om det berodde på att den ena av dem hör till den ordningsamma promillen av dem (medan den andra definitivt inte hör dit) det vet jag inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
